Detta är en berättelse om hur IPAB - Ingvar Persson i Skövde AB startades. Berättelsen är gjord av företagets grundare Ingvar Persson personligen som idag år 2021 har passerat 80 års ålder.
- Efter teknisk examen fick jag jobb som försäljare på Smedbolaget som hade öppnat en järn och maskinaffär 1959. Så småningom avancerade jag till affärschef och reste även runt i hela Skaraborgs län till verkstäder och smeder där jag sålde elektroder, bult och verktyg men även balk och plåt som sen kördes ut av företagets lastbil till köparna.
Senare så började Smedbolaget tillverka stora gaffeltruckar, speciellt gjorda för att säljas till sågverk i hela landet. På så sätt fick jag en mycket god kunskap om sågverksbranschen och dess behov av olika maskiner. Bland annat så fick jag klart för mig att alla ramsågverk måste dimensionssortera timret innan sågning.
Det var inte så vanligt med timmersortering på den tiden, endast de stora sågverken hade tillgång till timmersorteringar och flera av sågverken låg vid vattendrag så de sorterade sitt timmer flytande i vatten. De små sågverken sorterade sitt timmer på gårdsplanen ofta med hjälp av traktorer, så kallade “baklastare” på den tiden.
En dag så träffade jag en kund till vår maskinaffär där jag sålt elektroder och förbrukningsmaterial under min tid som resande till verkstäder. Han hette Jan Persson och var en av ägarna till en liten svetsverkstad i Tidaholm som hette Kickons Svets AB. Han berättade att de tillsammans en maskinfirma i Jönköping hade tillverkat en mycket enkel timmersortering med helt mekanisk inställning av sorterings- avläggen.
Jag visste då omgående om minst 2 mindre sågverk som borde vara intresserade av en enkel och billig sortering, så jag frågade Jan Persson om jag kunde försöka sälja ett antal av denna sortering. Jag besökte ju stora delar av landets sågverk och kom i kontakt med sågverksägarna i samband med min försäljning av gaffeltruckar. Jan Persson berättade att maskinfirman i Jönköping hade ensamrätten till försäljningen av denna timmersortering men att de endast hade sålt en anläggning på två år. Jag passade då på att ge Jan Persson ett ultimatum, att om jag kunde sälja 10 anläggningar på ett år så skulle jag (Smedbolaget) få rätten till att fritt sälja denna timmersortering.
Jag påpekade tydligt att det måste vara helt ointressant för Kickons Svets att ha en ensamförsäljare som inte sålde något. Jan Persson skulle ta kontakt med Jönköpingsfirman och diskutera detta och redan nästa dag ringde Jan som då bekräftade att det var fritt fram för mig att börja sälja timmersorteringar. På bara någon vecka sålde jag 2 anläggningar och sedan var allt igång. Jag hade helsidesannonser i tidningen Sågverken och berättade om denna billiga timmersortering som snabbt kunde levereras.
Antalet spekulanter ökade stadigt och när jag tillsammans med hydraulfirman CA-verken i Sävsjö tog fram en el-hydraulisk styrning av sorteringsavläggen så kunde kapaciteten ökas så att inte bara de minsta sågverken var köpare utan även lite större sågverk blev köpare. 10 anläggningar blev sålda på lite drygt ett år och sen minns jag inte exakt hur många anläggningar som såldes totalt men vi blev helt klart marknadsledande. Jag sålde även anläggningar till Norge och även en anläggning för sortering av stolpar till Holland. Den anläggningen var över 200 meter lång.
Kickons Svets hade tyvärr ingen egen konstruktör och hade inte tid att göra inmatningsutrustning till sorteringarna så länge de hade full sysselsättning att tillverka själva sorteringen. Detta innebar att jag blev tvungen att skaffa sådan utrustning på annat håll eller låta sågverken fixa detta själva. Sedan kom jag till den tidpunkten då det blev svårt att hitta köpare till denna låg kapacitet anläggning utan högre kapacitet var nödvändigt för att hitta nya köpare.
Efter mycket funderande fick jag plötsligt den nya idén att med hjälp av dubbla transportkedjor, hydraulcylindrar och en lyftanordning kunna vicka medbringarna åt båda håll. Med en här konstuktionen skulle vi klara avpuffning av stockarna åt båda håll. Här hade jag god hjälp av hydraulfirman CA-verken att ta fram ett hydraulsystem som med hjälp av gasackumulator kunde klara puffningen av 20 stockar per minut med hjälp av ett hydraulaggregat på endast 4KW.
Jag förstod även att transportkedjan skulle ha svårt att klara av den vridning som blev når kedjan vickades åt båda hållen. Jag tog då kontakt med en kedjetillverkare och diskuterade problemet. Mitt förslag var att man skulle göra bulten som höll ihop kedjan med ett extra glapp som skulle tillåta en vridning av kedjan.
Efter detta kom Kickons Svets med för att bekläda anläggningen i kraftigt stål och vi tog fram en ny konstruktion där puffningsmekanismen monterades i en kraftig H-balk. Vi byggde en kort provanläggning på Kickons gård och jag skaffade omgående en stark spekulant som kom och tittade på prototypen. Det utföll till belåtenhet och första affären var klar. Sedan gick allt med en hisklig fart, anläggning efter anläggning såldes över hela Sverige.
Tyvärr så hade Kickons Svets fortfarande inte någon möjlighet att göra timmerbord för att vi skulle kunna leverera kompletta anläggningar, utan jag fick ta in hjälp från andra företag för att förse sågverken med sådan utrustning. Jag kände att så här kunde vi inte fortsätta, jag föreslog då för chefen på Smedbolaget att vi skulle tillverka en egen timmerinmatningsutrustning.
Vi hade en anställd ingenjör vid namn Örjan Nilsson. Han och jag åkte runt till de stora sågverken och tittade på olika lösningar. Sedan slog vi våra huvuden ihop och fick fram grundidéerna till en riktigt bra utrustning. Hela timmerbordet var hydrauldrivet och timmerelevatorn var driven av en Hägglunds hydraulmotor. Utrustningen blev en fullträff och nu hade vi komplett utrustning och affärerna gick bra, jag tror att vi sålde cirka 10 anläggningar per år under en längre period. När vi hade kommit upp till ett 50-tal sålda anläggningar så skrev jag i helsidesannonser i tidningen Sågverken att detta var världens mest sålda sorteringsverk. Ingen protesterade så antagligen var det så, åtminstone om man ser det per år.
Från början sålde jag alla anläggningar själv både utomlands och i Sverige. Så småningom fick vi en provisionsförsäljare för norra Sverige vars namn är Kjell Nygren från Alfta. Många anläggningar sålde han själv och ett antal anläggningar tillsammans med mig. Kjell Nygren är en duktig försäljare och dessutom avlastade han företaget genom att själv göra offerter, offertritningar och fundamentritningar.
I Norge hade vi återförsäljare och så även i Storbritannien, dock var jag nästan alltid med när affärerna skulle göras, senare anställde Smedbolaget en Tyskspråkig utlandsförsäljare med namn Dennis Johnsson. Det gjordes affärer i Danmark, Finland, Ryssland, Italien och Kanada. Vi växte enormt och jag var själv med vid de flesta affärerna. Försäljningen flöt på och jag har för mig att vi passerade över 100 anläggningar under min tid på Smedbolaget.
Så kom år 1987 och sågverkskonjunkturen gick i botten och försäljning sjönk våldsamt. Smedbolaget gick i konkurs och jag startade mitt företag Ingvar Persson i Skövde AB som senare kommer att kallas för IPAB. Jag anställde Dennis Jonsson som försäljare på Europa utom Norden och England, samt Jan Erik Dahlberg i Tingsryd som försäljare för södra Sverige. Kjell Nygren i Alfta blev kvar som provisionsförsäljare för norra Sverige. Min son Jonas som då var utbildad ingenjör anställdes för att hjälpa mig med ritningar, reklam, broschyrer och övriga göromål. Han lärde sig mycket snabbt att göra CadCam ritningar och gjorde alla försäljningsritningar och fundamentritningar och införde datateknik på vårt företag.
Eftersom Smedbolaget hade kursat och jag inte hade någon tillverkning av timmerinmatningsutrustning så fick jag kontakt med en duktig konstruktör vid namn Staffan Karlström som hjälpte mig med konstruktionen av timmerinmatningsbord. Då kom också möjligheten att ta fram mina nya idéer på drivning av transportkedjorna på timmerborden och även en ny lösning på att låta transportkedjorna löpa på lågfriktionsplast. Jag fick patent på att driva transportkedjan med en specialutformad matningsklo som drev direkt på kedjan och jag fick mönsterskydd på att tillverka transportkedjan med planad bult så att både sidobrickorna och bulten kunde glida på lågfriktionsplasten och därmed klarade plasten trycket utan att deformeras. Detta innebar även att jag kunde sänka effektbehovet för frammatningen med 50% och därmed lägre installationskostnad.
Affärerna flöt på med de nya uppfinningarna och företaget gjorde vinst. Jag gjorde även förbättringar på timmersorteringen med lågfriktionsplast bredvid medbringarna så att vi slapp att ha lågfriktionsplast på returkanalen. Tillförde även transportkedjehjul tillverkade av en special mycket hållbar plast för att reducera ljudet. Jag hittade en firma i Hjo som kunde skära ut hjulen direkt från tjocka plastplåtar med hjälp av en kraftfull vattenskärmaskin. Med hjälp av min konstruktör konstruerade jag även en speciell sortering för kortstock från 2-3 meter. Den sålde jag till England.
Så kom då år 2002 och jag fick reda på att jag hade diabetes och min son var inte så intresserad av att ta över företaget. Jag bestämde mig då för att sälja företaget och min första tanke var då att sälja till Kickons Svets som ju trots allt var en bidragande orsak genom sin tillverkningskapacitet till att mitt företag gått bra. För att göra det lätt för dem att övertaga företaget satte jag ett försäljningspris som var lägre än mitt företags tillgångar i form av bankmedel och varulager.
Så den nakna sanningen är att under hela min verksamma tid i bolagen sköttes konstruktion samt försäljning av den utvecklade timmersorteringen genom Smedbolaget och Ingvar Persson i Skövde AB med hjälp av sina konstruktörer, försäljare, provisionsförsäljare och återförsäljare.
Jag är idag mycket tacksam för att IPAB;s nuvarande ägare Lars Ekman gett mig tillfälle att skriva denna ärliga berättelse om hur Ingvar Persson i Skövde AB startade och utvecklades. Det är samtidigt mycket tillfredsställande att se hur nuvarande IPAB fortsätter där jag slutade och utvecklar timmerutrustning med nya konstruktioner till ytterligare ännu mer spännande nivåer.